I förra årtusendet fanns det ett postkontor runt hörnet i kvarteret där jag bodde i Helsingborg. När du tagit din kölapp segade sig siffrorna fram på ljustavlan: 81--- 82--- 83--- Det gällde att vara på tårna, "on the balls" när det var din tur. Om du inte hann fram till luckan fick du snällt vänta på att nästa kund skulle bli expedierad. Under tiden kunde du stå och titta ner på dina oputsade skor eller på någon annan kund som stod och skruvade på sig. Fanns det en vacker kvinna i kön gick tiden mycket fortare (obs:jag är dock inte skyldig till Metoo).

      Damen i kassan krävde alltid legitimation för att du skulle få hämta ut ditt paket, vare sig du var känd eller okänd. Efter en granskning av legget klev hon ner från sin höga kontorsstol och gick sakta, sakta in i ett avskärmat rum.

     Paketen tog ofta sin tid att hitta. När damen till slut hade fått fram det, lämnade hon över det genom en öppning där det stod en rostfri paketvåg i vägen för att inga obehöriga skulle äga tillträde. En hopsnörd mun skvallrade om att du skulle vara väldigt, väldigt tacksam för tjänsten som hon gjort dig. Det var en enorm uppoffring från hennes sida.
      - Varsågod, sa munnen medan ögonen tittade åt ett annat håll.
      - Tackar, sa du och hoppades att ingen skulle skicka något paket på ett bra tag.
      Det måste i alla fall sägas att det var ordning och reda på dåtidens postkontor. Förutom en komplett uppsättning blanketter som alltid låg prydligt sorterade i sina fack, ballografpennor som var förankrade i bakelitskivor med band av stålkulor, samt portotabeller, fanns också tejp, kartonger och grattiskort att handla.
     Det såg ut som en omöjlig uppgift att en godistjej eller videokille skulle kunna ta över ett så kvalificerat jobb som sedan Drottning Kristinas dagar ett välutbildat, plikttroget damkompani hade utfört. Det var av någon anledning tunnsått med herrar innanför diskarna.
     I kvarteret där jag bodde finns numera ett postkontor i kombination med en godisbutik, bemannad av ett utlandsfött par. I början såg de vilsna ut, särskilt när videofilmerna fick flytta på sig för att ge plats åt postens produkter. Men de blev snart varma i kläderna och hanterade paket med ena handen och cigaretter, apoteksvaror och choklad med den andra. Här kunde man också skicka och ta ut pengar, liksom att få dokument kopierade, från tidig morgon till sen kväll på vardagar och några timmar över helgerna. Vilket man fortfarande kan.   
      Jag kommer ihåg en gång när det var det högtryck i godis/post/apotek/bank/kopierings-butiken och paret fick jobba hårt för att hinna med alla ärenden. Till sin hjälp hade de kallat in sin tolvårige son som sprang omkring i butiken och plockade fram varor åt kunderna, ovetandes om att han konkurrerat ut en pluton välmeriterade damer.  
      När det blev min tur och jag fått mina frimärken, räckte jag fram en femhundring till pojken. Han kände sig hedrad av att bli anlitad med så mycket pengar, ilade bort till kassan med sedeln och växlade den.  Pappan såg frågande på mig och jag nickade godkännande att det var grönt att pojkent fick ta hand om betalningen.
     På vägen hem upptäckte jag att det saknades en hundralapp  i plånboken. Det måste ha varit pojken som gett mig hundra kronor för lite tillbaka. Vad skulle jag göra? Skylla mig själv, det var ju min idé att pojken skulle få växla pengarna? Eller gå tillbaka och be att få den hundring som jag saknade? Jag beslöt mig för att gå tillbaka, även om det tog emot.
      - Jag fick en hundralapp för lite tillbaka, beklagade jag mig för föreståndaren/pappan.
      Den lille killen lade inte märke till mig, han var strängt upptagen med att sortera paket.
      - Jaha, sa han, drog ut kassalådan och gav mig utan tvekan en hundralapp.  
      Märklig till mods styrde jag stegen hemåt. Jag hade inte behövt fylla i några blanketter, inga förhör med killen hade hållits, ingen hade bett mig att räkna mina pengar en gång till. En så total avsaknad av byråkrati kändes nästan tomt. Kunde livet vara så enkelt?
      Låt oss hoppas att det dröjer länge innan det blir byråkrater av dessa fantastiska godis/post/apotek/bank/kopierings-butik-människor.

                      Copyright 2020 © Björn Johnsson