Den suggestiva bilden av örnen vid Vombsjön som är tagen i februari av Helle Frost Jensen påminner mig om när jag en sommardag för många år sedan kom körande i just de trakterna på väg från Österlen mot Helsingborg. Jag nalkades en skogsdunge och tyckte att något gult glimmmade till mot de mörka träden, som om det hade varit en slutare på en kamera. 

      Efter att jag hade kört ett hundratal meter till lyfte plötsligt en örn med vingar stora som gardiner på Grand Hotel från ett träd och flög rakt mot mig. Det var som att jag hade blivit anfallen av ett bombplan, och jag kunde inte låta bli att ducka. En halvmeter ifrån att fågeln skulle flyga in i vindrutan, lyfte den och svepte över bilen och hivade sig majestätiskt iväg genom luften mot en skogsdunge längre bort. Jag blev för ett ögonblick torr som läskpapper i munnen och kände hur knäna blev svaga och var tvungen att stanna och pusta ut. 
      Var det ett järtecken från Medeltiden, ett budskap till dagens teknikstinna århundrade? Obotlig optimist som jag var och fortfarande är, tog jag det som ett gott tecken, som att goda saker skulle hända. Och det har de gjort, men naturligtvis varvade med dåliga där jag i de olika  varianterna varit på vippen att bli Greven av Monte Cristo eller omvänt råkat väldigt illa ut. Två sidor av samma mynt skulle de vise säga, och jag är rädd för att de har rätt. 
      Men tillbaka till örnen vid Vombsjön. Hur många av dem som jag berättat om händelsen för har trott på den? Hur många av släkt och vänner har blivit begeistrade, kanske t.o.m. gjort tummen upp för den? 
Svar: Ingen.
      Ingen hade blivit hänförd av historien. Ingen förutom jag själv. Reaktionerna har varit typ:

"Jaha.... ha....hmmm. Björn, där ser man.." eller

" Oj då, jaha, nära Sjöbo sa du?...eller

"Mmmm.... Björn, du har varit med om saker...ha, he..."

eller "Vombsjön, jaha där händer det grejor..."

      De har alla trott att jag valsat. Jag skämtade ofta och mycket på den tiden, numera inte riktigt lika mycket. Det här var tydligen priset man fick betala för alla bra och dåliga skämt. En frustrerande upplevelse.
      En författares
 ord ger vingar åt historien:
      “Truth is stranger than fiction, but it is because Fiction is obliged to stick to possibilities; Truth isn't.”
      ― Mark Twain, Following the Equator: A Journey Around the World