Blogg

En 300-taggare är en nylonhårborste med 300 små plasttaggar. I ett tidigare forum fick jag veta att jag som karl borde använda kam, det var bara fruntimmer som använde hårborstar.

Men att jag använder hårborste i stället för kam är av rationella orsaker. Jag har inte särskilt långt hår, medellångt i karlmått mätt. Det går nämligen 3-5 gånger snabbare för mig att kamma mig med hårborste än med kam.

Så här gör du (gäller män) om du vill snabba upp k...

Läs hela blogginlägget

Det var som att en osynlig jätte hade satt ner foten på mitt bröst. Jag kom inte ur fläcken. Lungorna var tömda på luft. Jag låg mitt i en buske med gröna, tjocka blad, kanske Rhododendron, tänkte jag slött.

Rakt ovanför mig glittrande en miljon stjärnor mot en becksvart himmel. Till höger om mig, om det nu var höger, jag hade svårt för att skilja på höger och vänster, hördes något... jag lyckades få ner lite luft i lungorna... huvet surrade av ett brummande ljud,...

Läs hela blogginlägget

Reviderat kåseri 2020-08-13

Jag har hittat en krönikör som jag verkligen gillar. Hon heter EliSophie Andrée och skriver i Helsingborgs Dagblad. Rekommenderas som spännande och mustig läsning.

Hennes krönika om barbröstade medelålders män var väldigt träffsäker och jag skrattade hjärtligt åt den. Hon har ett härligt rappt språk, vilket jag saknar hos många krönikörer som skriver onödigt omständligt.

I hennes ålder jobbade jag som journalist på...

Läs hela blogginlägget

På 50-talet köpte vår familj en sommarstuga i Kivik. Då var byn inte vad den är idag och man såg inga Lamborghinin, bara en och annan Amazon eller Ford Anglia. Det var en avkrok i sydöstra delen av Sverige, Skånes Norrland, varifrån de flesta ungdomarna flydde till Malmö eller Helsingborg så fort de kunde få jobb eller till Lund för att läsa.

Men som turistort skulle Kivik efterhand bli allt populärare. Byn var redan känd som Äppelriket och Piratens boplats och när ko...

Läs hela blogginlägget

Det var i slutet av 40-talet eller kanske i början av 50-talet. Vår familj bodde i ett flerfamiljshus på Anne Gärde i Växjö, ett småländskt Shangri-La omgivet av skogar och sjöar i alla riktningar.

Vårt gäng hade klivit ur sandlådan och tagit steget upp i busåldern. Gänget var Moses (jag), Ålas och Pankis. Varför jag kallades Moses hade med en totalt feltolkad händelse i Bibeln att göra. Ålas kallades så därför att smeknamnet påminde om hans efternamn och Pankis...

Läs hela blogginlägget

Det var i Sitges i mitten av 60-talet och min namne och backpackerkompis Björn och jag hade kommit till vägs ände på vår första spanienresa. Vi hade tydliga symptom på att vi började gå varandra på nerverna, som att vi påpekade ovikta detaljer i stil med ”har du inte tagit bort den där äggfläcken på jackan ännu??” eller ”kan du inte säga också på ren svenska? Det heter inte oschkå!”

Vi beslutade oss för att som det numera heter ta en timeout och gå skilda...

Läs hela blogginlägget

Det var sommaren 1967, ett år efter det att Björn och jag hade kommit tillbaka till Sverige från våra luffaräventyr i Spanien. Björn, som bodde i Göteborg, hade skickat ett stort kuvert med broschyrer och en gul, hopvikt karta med inrutade mänskliga tillstånd i en stigande skala som kunde uppnås med något som hette auditering i en rörelse som hette Scientology.

Dess grundare var L Ron Hubbard och det högsta tillstånd som kunde uppnås med hans teknik kallades Clear. För...

Läs hela blogginlägget

Jag minns en tid i en annan värld, lika avlägsen som en planet i en annan galax.

Det var på 60-talet. Jag och min tågluffarkompis och namne Björn hade gjort oss kända som första klassens backpackers i Marbella. Det var i maj och solen hade börjat brassa på och det blev riktigt hett om dagarna. Vi hade varit tvungna att byta vårt stamlokus på Apelsintorget mot en bodega i närheten. Här var det betydligt svalare och Pepe och hans tioårige son som hjälpte honom i bar...

Läs hela blogginlägget

Dess tre virtuoser är bland de musiker som har betytt särskilt mycket för att sprida den klassiska gitarrmusiken. Som lekman undrar man hur det ens är möjligt att kunna spela som de. Ridån går upp, varsågoda, entre s'il vous plaît:

Här spelar Berta Rojas Julia Florida på en Yamaha GC82C.bild

Ana Vidovic spelar Asturias av Isaac Albéniz på en Jim Redgate-gitarr.

Här spelar Ana Vidovic Yes...

Läs hela blogginlägget