I slutet av 40-talet flyttade vår familj från Kristianstad till Växjö.
Jag grät och stretade emot och undrade vad det skulle vara bra för och tänkte på mina 
lekkamrater som jag var tvungen att skiljas från.
      Men pappa gjorde karriär inom Länsstyrelsen och det var bara för min bror och mig att hänga med. När det gällde mamma misstänker jag så här i efterhand att hon eldade på pappas karriär. På gott och ont var hon den i familjen som brydde sig mest om vår status och våra pengar.
      Vi flyttade till ett flerfamiljshus i en lägenhet på tredje våningen i Växjö.
En kväll strax efter vi hade flyttat in ringde det på dörren och grannens pojke i min ålder, bjöd in mig att hälsa på.
      Han kallades Pankis för att han älskade plättar. Jag fick smaka på läckerheterna som hans mamma hade lagat. Sedan fick jag läsa i några av hans hundratals serietidningar som han hade lagrat i en skrubb; bland annat
Stålmannen, Fantomen, Vilda Västern, Kalle Anka, Mandrake, Rip Kirby, 91-an Karlsson och King vid gränspolisen. Det blev många timmar i den skrubben- genom åren. 
      Några år senare lärde mig Pankis att röka. En eftermiddag gick vi in en skogsdunge några hundra meter från där vi bodde och hukade oss ner bakom ett stenröse för att inte synas från vägen. Han hade med sig en påse med ett paket Tigerbrand tobak och en pipa. Han stoppade pipan omsorgsfullt och tände på. Det tog en del sugande innan han fick en lagom glöd och kunde ta några bloss. Därefter formade han munnen som en ring och blåste ut flera rökringar i rad i den vindstilla luften. Sedan räckte han pipan till mig.
      ”Dra ner röken i lungorna, så ska du se på fan”, sa han.
Först hostade jag upp det mesta av röken och jag sög ett på det svarta skaftet ett bra tag innan jag lyckades få ner en dos i lungorna.
      ”Det snurrar” sa jag när mark och träd började gunga. Jag mådde vansinnigt illa och kräktes upp den halvsmälta middagen i en ormbunke. 
      Pankis blev nervös. Han lät mig ligga en bra stund medan den värsta yrseln avtog och landskapet efterhand förvandlades från en Salvador Dali-tavla till en mera naturlig omgivning. Pankis vandrade runt mig flera varv, flackandes med blicken upp mot vägen och in i skogen, som för att försöka hitta en lösning i tomma intet på mitt elände.
      ”Du måste nog gå hem”, tyckte Pankis och hjälpte mig upp. Vi gick så sakta hemåt medan Pankis då och då stöttade mig när jag vinglade till.
      Hemkommen förklarade jag mig stammande att jag inte mådde särskilt bra. De tittade oroligt på mig och utbytte förvånade blickar. På något sätt förstod jag att de förstod vad som hade skett. Men de sa inget. 
      Jag hastade in i badrummet då jag trodde att jag skulle spy igen. Det klarade sig, men jag såg i spegeln att jag var likblek i ansiktet. 
      Sedan gick jag direkt in på mitt sovrum, lade mig med kläderna på och sov i femton timmar i sträck. 
      Det var min initiering till De stora grabbarnas rike. 
      Men sedan tog det flera år innan jag tittade åt något som hette tobak.


Copyright (C) 2021 Björn Johnsson